Ngwe Saung Beach och äventyrets slut
I söndags tog jag bussen till Ngwe Saung Beach, det ligger ca 5 timmars resa rakt västerut från Yangon och är, vad jag vet, närmsta och bästa stranden att åka till! Jag var framme redan vid lunchtid och jag var inte sen med att ta plats på en solstol:)
Jag hade fått höra att det är ett poppis ställe bland både backpackers och lokalbefolkningen men när jag började se mig omkring hände där absolut ingenting! Hotellet jag bodde på var ganska stort men där såg jag inte många själar och när jag sedan tog en promenad på stranden vid solnedgången var där oxå alldeles ödsligt. Mycket märkligt.
Restaurangen på hotellet var tyvärr inte mycket att hänga i julgranen så jag tog en moppetaxi in till lilla byn och hittade en mysig restaurang där istället. Som ni kanske anar var det inte direkt en massa tjo och tjim utan kvällen avslutades med en tidig sänggång:) Det som skulle bli en skön natts sömn avbröts dock av ett barskt uppvaknande och ett snabbt språng in på toaletten. Den smarriga middagen var visst inte i sitt bästa skick... Tack ock lov var det inte i samma klass som den som jag och Sofie åkte på under vår rundresa så jag kunde iaf pallra mig upp till solstolen dagen efter:) För att inte tråka ut er med detaljer så kan jag sammafattade det med att någon envis bascilusk från den middagen etsade sig kvar i magen i ca 4 dagar och under dessa kunde jag knappt äta något utan att må illa igen. Tur att jag inte hade planerat in en massa äventyrliga utflykter utan jag kunde i lugn och ro ligga på min solstol och tycka liiite synd om mig själv.
Ngwe Saung Beach då? Jo det här stället har all potential i världen till att kunna bli något riktigt bra. Det är en 15 km lång superfin strand kantad av palmer och ett turkosa hav, Det ligger hotell utspridda längs stranden och det finns ett antal öar inte långt från kusten. Just nu verkar dock ingen veta hur man ska göra för att få till det där lilla extra som får det att bli riktigt bra istället för bara bra. Om vi tar mitt hotell som exempel, Yamonaar Oo, så är det helt nyrenoverat och det finns både bungalows vid strandkanten och enklare standardrum i en större byggnad på gården (där jag bodde). Rummen är rymliga och fina med badrum och balkong. Däremot saknas känsla totalt. Det är helt vita kala väggar och det finns inte ett tecken på ens vilket land du är i. Ingen info om hotellet eller vad som finns att göra. Det finns en telefon men inga nummer. Personalen var oftast ganska trevliga men väldigt ointresserade av sitt jobb. Dom knackade på klockan 8 på morgonen och ville städa rummet. Nä tack jag är på semester och ska ha sovmorgon! Frukosten var dötrist med lite frukt, toast, ägg och sedan ris och nudlar för hela slanten. Jag vill inte äta ris till frukost!!! På kvällen hade dom den hemskaste belysningen jag skådat som gjorde att man såg ut som ett lakan hur mycket man än solat under dagen. Det var helt tyst och hela personalen satt i ett hörn och stirrade, Välkomnande? Nej. Jag hade sån lust att säga åt dom att så små saker skulle få hotellgästerna att äta här istället för att gå iväg till andra restauranger. Dämpa belysningen, tänd ljus på borden och sätt på lite musik, Simsalabim!
Ok, nog om detta. Förutom lite magproblem och för mycket tid till att analysera hotellet, så hade jag 5 otroligt sköna dagar! Jag solade, badade, läste, filosoferade, promenerade på stranden och tog det allmänt lugnt. Ett jäkligt bra sätt att avsluta detta äventyr i Myanmar på! I skrivande stund så är det fredag kväll och jag har näst intill packat klart. Som det verkar just nu kommer jag både få plats med allt och klara vikten, hurra! Imorgon bitti åker vi mot flygplatsen, jag åker mot Arlanda och Sofie stannar i Thailand för att fira jul där. Just nu ser jag verkligen fram emot att åka hem och att få träffa Niklas och resten av familjen men jag hoppas verkligen att jag kan komma tillbaka hit snart!
Tack till er som hängt med här på bloggen och några av er har till och med kommenterat flitigt, alltid lika trevligt! Man vet aldrig vart i världen jag befinner mig när jag skriver nästa gång:)
