Anna Pettersson- på praktik i Yangon

I söndags tog jag bussen till Ngwe Saung Beach, det ligger ca 5 timmars resa rakt västerut från Yangon och är, vad jag vet, närmsta och bästa stranden att åka till! Jag var framme redan vid lunchtid och jag var inte sen med att ta plats på en solstol:)

 

Jag hade fått höra att det är ett poppis ställe bland både backpackers och lokalbefolkningen men när jag började se mig omkring hände där absolut ingenting! Hotellet jag bodde på var ganska stort men där såg jag inte många själar och när jag sedan tog en promenad på stranden vid solnedgången var där oxå alldeles ödsligt. Mycket märkligt.

 

Restaurangen på hotellet var tyvärr inte mycket att hänga i julgranen så jag tog en moppetaxi in till lilla byn och hittade en mysig restaurang där istället. Som ni kanske anar var det inte direkt en massa tjo och tjim utan kvällen avslutades med en tidig sänggång:) Det som skulle bli en skön natts sömn avbröts dock av ett barskt uppvaknande och ett snabbt språng in på toaletten. Den smarriga middagen var visst inte i sitt bästa skick... Tack ock lov var det inte i samma klass som den som jag och Sofie åkte på under vår rundresa så jag kunde iaf pallra mig upp till solstolen dagen efter:) För att inte tråka ut er med detaljer så kan jag sammafattade det med att någon envis bascilusk från den middagen etsade sig kvar i magen i ca 4 dagar och under dessa kunde jag knappt äta  något utan att må illa igen. Tur att jag inte hade planerat in en massa äventyrliga utflykter utan jag kunde i lugn och ro ligga på min solstol och tycka liiite synd om mig själv.

 

Ngwe Saung Beach då? Jo det här stället har all potential i världen till att kunna bli något riktigt bra. Det är en 15 km lång superfin strand kantad av palmer och ett turkosa hav, Det ligger hotell utspridda längs stranden och det finns ett antal öar inte långt från kusten. Just nu verkar dock ingen veta hur man ska göra för att få till det där lilla extra som får det att bli riktigt bra istället för bara bra. Om vi tar mitt hotell som exempel, Yamonaar Oo, så är det helt  nyrenoverat och det finns både bungalows vid strandkanten och enklare standardrum i en större byggnad på gården (där jag bodde). Rummen är rymliga och fina med badrum och balkong. Däremot saknas känsla totalt. Det är helt vita kala väggar och det finns inte ett tecken på ens vilket land du är i. Ingen info om hotellet eller vad som finns att göra. Det finns en telefon men inga nummer. Personalen var oftast ganska trevliga men väldigt ointresserade av sitt jobb. Dom knackade på klockan 8 på morgonen och ville städa rummet. Nä tack jag är på semester och ska ha sovmorgon! Frukosten var dötrist med lite frukt, toast, ägg och sedan ris och nudlar för hela slanten. Jag vill inte äta ris till frukost!!! På kvällen hade dom den hemskaste belysningen jag skådat som gjorde att  man såg ut som ett lakan hur mycket man än solat under dagen. Det var helt tyst och hela personalen satt i ett hörn och stirrade, Välkomnande? Nej. Jag hade sån lust att säga åt dom att så små saker skulle få hotellgästerna att äta här istället för att gå iväg till andra restauranger. Dämpa belysningen, tänd ljus på borden och sätt på lite musik, Simsalabim! 

 

Ok, nog om detta. Förutom lite magproblem och för mycket tid till att analysera hotellet, så hade jag 5 otroligt sköna dagar! Jag solade, badade, läste, filosoferade, promenerade på stranden och tog det allmänt lugnt. Ett jäkligt bra sätt att avsluta detta äventyr i Myanmar på! I skrivande stund så är det fredag kväll och jag har näst intill packat klart. Som det verkar just nu kommer jag både få plats med allt och klara vikten, hurra! Imorgon bitti åker vi mot flygplatsen, jag åker mot Arlanda och Sofie stannar i Thailand för att fira jul där. Just nu ser jag verkligen fram emot att åka hem och att få träffa Niklas och resten av familjen men jag hoppas verkligen att jag kan komma tillbaka hit snart!

 

Tack till er som hängt med här på bloggen och några av er har till och med kommenterat flitigt, alltid lika trevligt! Man vet aldrig vart i världen jag befinner mig när jag skriver nästa gång:)

 

Så var den här, sista dagen på praktiken! Just nu känns det ganska skönt eftersom att jag inte haft så mycket att göra sista tiden.

I det stora hela har jag dock trivts riktigt bra! Snällare och hjälpsammare människor får man leta efter och dom har verkligen tagit hand om mig!

Det har varit spännande att jobba under dessa förhållanden, i ett land som är så otroligt långt efter i utvecklingen. Jag är säker på att jag kommer ha nytta av det i framtiden och framförallt kommer jag ha en bättre förståelse när det kommer till att samarbeta med asiatiska företag.

 

Igår bjöd jag ut hela gänget på middag som tack för allt! Vi åt Hot Pot, typ som fondu, man väljer en massa grönsaker, kött och fisk mm och lägger ner allt i en stor gryta med buljong mitt på bordet och sen äter man där ur. Det var supertrevligt och dom uppskattade det verkligen. Det minsta jag kunde göra efter allt dom gjort för mig och för alla fina presenter jag fått! Självklart har dom fått en dalahäst av mig som minne att pryda kontoret med.

 

Så ett stort TACK till alla på One Stop Travel & Tours för denna tid, jag hoppas vi ses igen!

 

 

 

 

Här tänkte jag spendera 5 dagar innan det är dags att styra kosan mot Sverige igen...

Jag har ju nämnt innan att det är kontanter som gäller i detta land. Idag plockade chefen fram denna hög från byrålådan och sen stack en av mina kollegor iväg för att "betala några räkningar" 

 

I fredags fyllde Sofie år och det skulle såklart firas!

 

På något vänster lyckades vi skrapa ihop 10 personer från 6 olika länder till en födelsedagsmiddag! Australien, Nya Zeeland, Spanien, England, Frankrike och Sverige fanns representerade. Vi åt på vår stammisrestaurang nere på gatan där dom har en riktigt bra köttbit med pommes för 5 dollar! När det sedan var dags för att dra vidare tänkte vi åka taxi men ingen ville gå ner till priset vi ville betala. Ungefär samtidigt stannade lokalbussen till rakt över gatan så den pratglade australienaren sprang dit å snackade lite sedan hoppade vi på. Efter en stund visade det sig att den bussen inte alls gick åt det hållet vi skulle men en diskussion senare mellan chauffören och några andra passagerare visar det sig att dom bestämt sig för att köra oss till rätt plats iaf! Hur snällt är inte det? Skulle det någonsin hända i Sverige? Nej verkligen inte. Egentligen var det ingen som hade stenkoll på vart vi skulle men när vi blivit avsläppa gjorde bussen en stor usväng och brummade vidare till sin ursprungliga rutt. Jag undrar hur de andra passagerana förklarar sin sena hemkomst för sina fruar..

 

 

Vi hade en riktigt bra kväll och denna bussfärd kommer vi att minnas!

 

 

Ni som känner mig vet nog att jag tycker väldigt mycket om mat. Det är lixom inget man bara behöver för att bli mätt utan så mycket mer. När man är ute och reser är det dessutom spännande att få smaka en massa nya saker! Därför tänkte jag bjuda på en redogörelse över maten här i Myanmar.

 

Frukost:

Det absolut viktigaste målet på dagen anser jag vara frukosten och den snackar man inte skit om! Här i Myanmar äter man gärna nudlar eller ris till frukost  (som till alla andra mål, jag vet) och det är en sed jag inte tagit efter får jag erkänna! Ganska snart hittade vi en stor supermarket bara 10 minuter hemifrån med en hel del internationella varor så som ost, mjölk och havregryn. Dessutom säljs massa färsk frukt på gatan varje dag så till frukost blir det tex gröt, yoghurt med färst frukt, ägg i någon form och kaffe/te.

 

Lunch:

Det är här allt ris kommer in i bilden. På praktiken så äter jag lunch med mina kollegor på kontoret, vi äter landets traditionella ris och curry. De har alla med sig varsin liten rätt hemifrån. alla former man kan tänka sig av grönsaker, ägg, fisk, kött, kyckling, nudlar, soppor och så kokar vi riset på plats. All kött/fisk är tillagad i curry och smakar typ likadant. Grönsakerna kan vara kokta/stekta/friterade/inlagda, you name it! Dom använder inga mjölkprodukter alls men desto mer olja, allt är väldigt flottigt. Egentligen är det riktigt gott, det finns inga gränser på fantasin när det gäller tillagningen av alla grönsaker det tråkiga är att alla dessa goda rätter bara är till för att i princip smaksätta riset med. Tjejerna på kontoret är alla jättesmå och smala men inte är det några konstigheter att smälla i sig, i våra mått, lätt tre portioner ris till lunch!

Vi svenskar har gärna mycket kött och grönt och mindre kolhydrater på tallriken och framförallt så gillar vi sås, här kan man lugnt säga att det är motsatsen.

Jag vill dock lägga till att jag är väldigt tacksam över att jag får äta min lunch här på jobbet varje dag! Jag har fått testa en massa lokala specialiteter som jag inte hade vågat mig på annars och magen lär klara det mesta numera!

 

Middag:

Där vi bor finns massa restauranger av alla dess slag. Vi kan hitta sushi, pizza, thai, kinesiskt, burgare/ toast/köttbit med pommes och såklart burmesiskt. Jag lovar, det är INTE lätt att välja vart tusan man ska äta var eviga dag! Den burmesiska maten är billigast och den västerländska och pizzan är dyrast. ungefär mellan 2000-6000 kyats (14-40 kr). Alltså är det inte lönt att försöka laga mat hemma på en liten kokplatta.

 

Fika:

Burmeser älskar sötsaker. De dricker snabbkaffe sötare än socker äter kakor, snacks, toast med smör och socker (!), friterade sötsaker och mycket mer. Minst ett par gånger i veckan bjuds det på något av detta fram på eftermiddagen på kontoret. I fredags hade jag med mig chokladbollar som jag och Sofie svängt ihop. Det blev succe! Jag tror att choklad anses som lite lyxigt så tror jag plockade några poäng där:)

 

Dryck:

Kranvattnet går inte att dricka så vi måste köpa hem stora dunkar. Tack och lov är det otroligt billigt, 20 liter kostar ca 4 kr inklusive hemkörning!

Eftersom att det finns mycket goda frukter är det även gott om färsk juice på alla restauranger, lime/mango/annannas m.m. Ca 7-10 kr för ett glas.

Den lokala ölen heter Myanmar och är en ljus lager. Smakar så där som en öl ska göra i ett varmt land. Den stora flaskan på 640 cl kostar ca 13-20 kronor beroende på restaurang.

På alla restauranger serveras den traditionella gröna teet. Kallt eller varmt och riktigt gott. Man får det oftast innan man äter och det kostar inget. 

 

Sammanfattning:

Jag gillar mat. Jag är trött på ris. Jag längtar efter en grov smörgås med julskinka och senap på.