Anna Pettersson- på praktik i Yangon

I tisdags blev det klart att jag skulle få chansen att få följa med till Mandalay med jobbet och inte göra vad som helst. Jag skulle få flyga luftballong!

Sedan flera år tillbaka har man kunnat flyga ballong över Bagan med ett flertal företag och efterfrågan är väldigt stor så det är mestadels fullbokat. Företaget Oriental Balloning ska därför börja flyga över Mandalay och inför detta var researrangörer i landet inbjudna till att provflyga! Jag tror inte att vi på kontoret fick vetskap om detta förens i måndags och det var då snacket började gå och efter ett tag fick jag höra att jag var inblandad. Vi skickade iväg ett mail för att höra om där var några platser kvar men när vi gick för dagen hade de inte svarat så jag antog att det inte skulle bli av, synd!

Hörde inget i tisdags morse men sen rätt var det var vid halv 12 tiden har helt plötsligt min handledare bokat in mig och kollegan Thiri på första bäst flyg till Mandalay för vi hade fått två platser på onsdag morgon. Jag stängde av datorn snabbt som attans och hoppade in i en taxi, hem för att packa en väska, tillbaka till kontoret och få flygbiljetter m.m och sen iväg till flygplatsen. Här hann vi även få uppleva ett typexempel av den Burmesiska flygtrafiken då flyget vi köpt biljetter till 1,5 timme tidigare hunnit bli inställt utan anledning men hipsvips var vi ombokade till ett annat bolag med samma avgångstid. Man hänger inte alltid med i svängarna.

På plats i Mandalay åkte vi till hotellet för att checka in och sen vidare för att besöka en kvinna som jobbar som representant för One Stop i Mandalay. Det var mycket snack på burmesiska men hon bjöd ut oss på en av de bättre middagarna jag ätit i detta land så dom är förlåtna. En BBQ restaurang som inte ser ut att kunna vara något speciellt utan bara ett av alla dessa hak längs vägen. Men gisses vilka goda grillspett med kyckling, fläskkött, grönsaker, helgrillad fisk och en traditionell nudel/grönsaksrätt. Vi åt alldeles för mycket alla tre!

 Så i onsdags morse var det då dags för det stora äventyret. Trötta men på strålande humör blev vi upplockade vid 05.30 snåret och körde till den gamla flygplatsen mitt i Mandalay. Där väntade Orientals crew och medans vi väntade in alla bjöds det på kaffe och croassiant. Medans solen tittade upp över bergen fick vi en säkerhets genomgång av piloterna som båda är från England (vilket kändes tryggt) och sedan se på när de först fyller de gigantiska ballongerna med kall luft och sedan men varm för att de ska resa sig. Efter detta fanns ingen återvända och vi klättrade upp i korgen. Jag blev verkligen imponerad av själva ballong och hur modern den var. Hade nog inte förväntat mig det men det fick garanterat oss alla att känna oss mycket säkrare!

Under start och landning måste man sitta ner och då ser man inget men efter bara ett par minuter fick vi ställa oss upp och vilken syn som mötte oss! Den ljusgula solen som sakta stiger upp över bergen borta i horisonten och färgar hela himlen rosa samtidigt som staden under oss håller på att vakna till liv. Ljudet från trafiken försvinner mer och mer ju högre upp vi kommer och likaså ljudet från munkarnas bön i klostret. Det är svårt att beskriva i ord så jag kommer lägga upp en massa bilder istället. Vi var uppe i luften ca 45-60 minuter och vart man tar vägen får vinden avgöra. Vi var två ballonger som gick upp samtidigt men vi åkte åt två helt olika håll. När det sedan var dags för landning hade piloten sett ut en plats som han även lyckades prickaJ väl framme hade teamet med personal kört ifatt oss och fanns på plats för att hjälpa till med ballongen.

Det var hur mycket folk som helst som hade samlats där vi landade och vi blev ganska snabbt en stor attraktion.

En tradition efter att man flugit ballong är visst att dricka bubbel, så även i Myanmar. Så mitt ute på fältet där vi landade bland fattiga burmeser stod ett tjusigt bord med färsk frukt och bubbel uppdukat. Ett värdigt sätt att avsluta flygningen på och ladda för resten av dagen!

 

 

Nu tänkte jag ta er med på en liten visning utav vår lägenhet! Jag lär nog inte få dessa bilder publicerade i någon inredningstidning men vad gör väl det!

När vi kom hit första gången får jag erkänna att vi undrade hur vi någonsin skulle kunna känna oss hemma här. Det är stort och kalt. Bara en massa yta utan, knappt några möbler och ingen känsla alls. Men framförallt fruktansvärt skitigt. Vi har funderat många gånger och haft olika teorier om hur det kunnat bli så men jag tror inte vi kommit fram till något. Det var som om ett lager byggdamm och lite till låg över hela lägenheten. Kylskåpet stod på vid gavel och luktade allt utom hallon. Dessutom hade inte tjejen vi hyr av plockat undan, så mycket av hennes prylar låg utspridda lite överallt, så som en äcklig tandborste, nagellack och alla möjliga konstiga saker. Första dagen var det inte mycket att göra eftersom att vi skulle vidare på rundresan dagen efter, så projekt städning började när vi var tillbaka 10 dagar senare.

 

Först av allt blev det en tur till affären för att köpa diverse rengöringsmedel m.m. Jag tog tag i att skrubba handfatet som vi trodde var gammalt och grådassigt men icke, det blev skinande vitt! Köksbänken antog även den en ny färg och lite så fortsatte det med resterande ytor. Golvet var i en klass för sig. Vi började med att försöka sopa lite vid köket och sedan hittade vi en mopp på balkongen. Men hur fan vi än gjorde så blev det svarta fotavtryck för resten var så smutsigt. Ett tag hade vi en flipflop zon och en flipflopfri zon för att hålla lite rent men det sket sig ganska snartJ

Ett par dagar senare fick vi turligt nog höra om att det finns en städdam i huset så henne anlitade vi snabbt som attans! Det vi inte tänkte på var att hon inte hade egna städgrejer med sig utan hon fick så snällt använda sig av våra högst primitiva städartiklar. 2 timmar senare hade hon iaf tvättat våra kläder, gjort det bästa hon kunde med golvet och städat kylskåpet och allt detta för det eminenta priset av 6000 kyat (40 kr).

I sovrummet står en stor dubbelsäng som vi delar. Det rosa lakanet har vi införskaffat eftersom vi inte hade något alls till att börja med. Kuddar och täcken känns överskattat så vi kör på varsin högst oärligt snodd filt och kudde från Thai airways. Det finns EN stor kudde att vila ryggen mot om man vill läsa så där gäller varannan dags regeln:) Garderober är även det en överklass lyx så varför inte ha kläderna i en resväska i 10 veckor?

När vi fick beskrivningen av lägenhet stod det att det skulle finnas matlagningsmöjligheter vilket vi också hade som krav. Dock insåg vi snabbt att det var av en lite mer asiatisk standard med riskokare osv. Kokplattan ville inte vara med alls så första veckan tillagads frukost äggen i smörgåsgrillen. Vi påpekade detta för hyresvärden som inte alls tyckte hon hade med saken att göra. Nu har vi iaf investerat i en ny och tänk vilken värld som öppnade sig! Det i kombination med att vi hittat en vettig supermarket gör våra frukostar till rena rama lyxen! Kan knappt välja på morgonen om det ska bli gröt, ägg i någon form eller yoghurt med müsli (oftast blir det fler än bara ett alternativ).

Som ni kanske anat är det ganska varmt här i Yangon (oftast upp mot 35 grader på dagarna). Så även i lägenheten. Vi har lyxen att ha en ac men den har dom valt att placera i ett hörn där vi aldrig är och där minsta möjliga luft kommer ut i resten lägenheten.  Smart där! Så medans den står och brummar och blåser för fullt måste vi iaf ha två fläktar igång vid köket och sovrummet för att inte storkna. Jag som verkligen hatar när det blåser rätt i huvudet när man ska sova får helt enkel härda ut eller svettas ihjäl! Bör tilläggas att vi absolut inte får lämna acn på, egentligen ingen ström alls, när vi går hemifrån. Där fuskar vi dock lite för kylskåpet måste faktiskt få vara på…

Trots lite småkrångel får jag nog ända säga att det känns mer som hemma nu iaf. Man vänjer sig vid det lite primitiva ganska snart. Fram tills idag har jag fått ca 2 droppar varmvatten på mig i duschen, ur en slang där det bara sipprar lite vatten ur, kallvatten is the shit att tvätta håret i! (vill man vara säker på att få ur schampot får man ta till den lilla kranen på bilden) Vi tvättar våra kläder i en hink och hänger på tork i fönster framför acn (yes! den är bra till något!) Vi bor sex trappor upp utan hiss så vi får vår vardagliga motion och varje gång vattnet håller på att koka upp i vattenkokaren går säkringen J Vad mer kan man kräva?

Nu är det inte många dagar kvar till avresa. Lite för få tycker jag nästan, det känns inte som att jag är i fas med speciellt mycket. Senaste veckorna har varit rätt snurriga med en högskolekurs vi kunnat läsa på distans men ändå haft andra föreläsningar i andra ämnen i Orsa. Så för att göra det kort har jag flängt runt mellan Orsa ,Trondheim, Västerås, Gävle och nu tillbaka till Orsa.

Vi har en examensresa att planera till. Direkt efter jullovet ska vi iväg på en studieresa där vi både är reseledare, guidar och presenterar lian vi då just kommit hem ifrån. Och så såklart allt inför avresan på lördag. En massa mailande fram och tillbaka. Fick besked om att jag kanske blivit lurad på mitt visum och sen besked om att det nog är ok iaf. Pengar ska växlas, vaccination ska tas, väskan ska packas, fixa till i lägenheten, besikta bilen, byta däck på bilen..Hur va det nu igen? Var det en högskolekurs mitt i allt också? Ska bli skönt att andas ut när vi väl är framme! Om vi släpps in såklart:)

Vi kommer som planerat att inleda med en rundresa på ca 10 dagar som vi nu även har bokat. Det blir jag, Sofie och en guide som ska upptäcka Burma. Tror att det kommer bli riktigt härligt och vi avslutar med några dagar på stranden i Ngapali innan vi ger oss in i storstadsvimlet och börjar praktiken.

Det har även varit lite strul med designen här på bloggen men nu ska allt vara i ordning och det ska även gå att läsa i mobilen.

Nästa gång vi hörs är jag troligen i varmt land lååångt från det svenska höstkylan som närmar sig!

Brasilien var målet och jag började få fram några olika kontakter att använda mig av. Jag fick svar och var även välkommen till ett litet familjeägt hotell på Ilha Grande, en ö strax utanför Rio de Janeiro. Vansinnigt fint ställe med paradisstränder, ingen biltrafik, häftig natur och ja… listan kan göras lång. MEN ett litet familjeägt hotell med 45 bäddar skulle för mig innebära städ och frukostfix. När jag dessutom var på ett stort modernt hotell under första praktiken så fick soldyrakaren i mig ta ett steg tillbaka och den mogna studerande Anna tog beslutet att säga nej tack.

Dessutom så ville jag gärna ha sällskap under en så pass lång resa som är så långt iväg och då dök Sofies fråga upp väldigt lägligt – Vem vill följa med till Burma? Och ja, där var jag inte sen på att svara ja, snacka om helomvändning från Sydamerika till Asien!

Om jag kommer lära mig så mycket mer rent studiemässigt tror jag faktiskt inte. Men däremot så kommer vi få ta del av det asiatiska arbetsklimatet och med stor sannolikhet kommer vi att kunna bistå men kunskap som dom inte har, vilket känns kul!

Det jag ser fram emot mest är att få se ett land i Asien som inte är lika exploaterat som alla de andra länder jag besökt. Äta massa god mat, åka på en rundresa och se så många tempel att vi aldrig mer vill se ett!  Jag har föreställt mig att Burma är som Thailand för minst 20 år sedan, får se om det stämmer!

 

 

 

 

Inleder jullovet med att jobba dubbelt varje dag.. Men det är riktigt roligt, känns verkligen inte som att det var 3,5 år sen jag åkte härifrån efter min sista säsong!

Det bästa är nog ändå att få träffa dessa underbara människor igen! Tack för en magisk kväll på högis!